Brodalen

Var lite väl länge sedan jag skrev nått här nu, börjar fundera på om jag verkligen passar som bloggare eller om jag kanske skulle packa ihop detta och lägga tiden på nått annat istället.
I brist på nått allvarligt o gnälla över så skall jag nu skriva om min morgon, denna soliga och varma onsdag.

Klockan 07:00 började mobilen föra oväsen, den ville troligen att jag skulle ta mig ur sängen, men jag valde att klappa till den med en rejäl flatnäve. Tyst och stilla igen.

Jag tittade över på andra sidan sängen och där låg min sambo fortfarande och sov och min lilla solstråle låg kvar i sin spjälsäng men verkade vara på väg att vakna.
Jag "råkade" somna om igen och 15 minuter senare så bestämde sig min mobil för att göra ännu ett försök att få husses arsle ur sängen. Denna gång lyckades den faktiskt... men han får igen imorrn istället, då skall jag vägra gå upp hur mycket fan den än ringer!!

Nu vaknade även min sambo och dotter, jag tittade upp mot spjälsängen och möttes av min sötnos morgonleende.
-"Godmorgon pappa gå nu ner i köket och fixa välling åt mig är du snäll, tjopp tjopp", sa hon inte, men hennes ansiktsuttryck och pekande mot vällingflaskan och trappen sade allt. Så det var bara att sätta på sig tofflorna och möta vardagen ännu en dag. Väl nere i köket möttes jag av en lite sur doft från slasken, tror det kan ligga nått dött där... kan vara nån typ av bältdjur eller igelkott.

Jag satte på kaffe och började sedan med vällingen. Funderade på frukost men tänkte sedan att kaffe är ju frukost så det får räcka så. Serverade min dotter sin frukost vilket hon som vanligt uppskattade. Under tiden hon åt så satte jag mig på balkongen och rökte, sörplade på kaffet och njöt av den varma morgonluften.

För en gång skull så slapp jag stressa denna morgon då min sambo skulle till tandläkaren och jag fick ett par timmar extra med Kiin på morgonen.

Vi vinkade av mamma och satte oss på golvet och lekte med diverse bollar, klossar och dammtussar. Vi insåg ganska snart att vi lekt dessa lekar lite väl många gånger nu och bestämde oss istället för att gå ner på stan lite tidigare och titta på alla pippisar vid strandpromenaden.

På vägen ner så pratade vi lite slött om den ekonomiska situationen som en del länder i asien har satt sig i, Kiin tyckte som mig att dom får skylla sig själva. Men hon var inte alls med på noterna när jag sa att dom får lösa problemen själva, Kiin tyckte att vi skulle försöka hjälpa till så gott vi kan. Så där skiljer sig våra meningar en aning. Men i det stora hela var vi överens.

Vi kom ner till strandpromenaden strax efter klockan 9 och parkerade vagnen
mitt i fågelflocken.
-"Titta pippi", sa jag och pekade lite överallt.
Kiin visste inte vilket håll hon skulle titta åt, pippi till vänster och pippi till höger.
Till slut så bestämde hon sig för ett väderstreck och fastnade totalt med blicken.
-"Ädä?", sa hon frågande ett par hundra gånger och jag försökte ändra mitt svar
ett par gånger så att det inte skulle bli så tjatigt. Pippi, anka, ankpippi, fågelflock,
massa pippis, söta pippis, fula pippis, gamla pippis osv. Kiin verkade nöjd med
vad jag än sa, så länge svaret innehöll ordet pippi.
Efter ett par minuter på plats så valde ankorna att flytta koncentrationen från oss
till en ensam stackars ankhona. Dom började cirkla runt ankhonan som gamar
kring ett härsket lik.

Helt plötsligt så hoppade dom på honan och försökte göra småankor.
-"Ädä?", sa Kiin som vanligt
-"Våldtäkt", svarade jag och la till ordet pippi efteråt bara för att göra Kiin glad.

Vi gick visslande därifrån och låtsades som att vi inte sett nått. Vi strosade vidare längs strandpromenaden i jakt på andra pippisar men hittade bara en övergiven kaja som inte verkade helt nöjd med livet. Varken Kiin eller jag blev direkt uppspelta av denna tråkiga fågel och gick därför vidare in mot stan där vi mötte upp mamma.

Efter det så hasade jag mig vidare till jobbet och där sitter jag fortfarande och längtar till klockan 17:00 då jag får trampa hemåt till min familj.